15
Hallstenstorp utanför Sävsjö som
sommarställe.Delar av Hallstenstorp
blev 2005 ett Natura 2000-område
för bevarande av hotade arter och na-
turtyper som finns angivna i eu:s art-
och habitatdirektiv eller fågeldirektiv.
När mormor Ellen föddes var
hennes pappa 35 år och mamma 20 år.
Mormor fick sin utbildning i Jönkö-
ping och bodde där i en pension.Hon
längtade hela tiden hem till Sävsjö
och avbröt skolgången ett par gånger.
Som tjugoåring följde hon med en
missionärsfamilj som guvernant till
England och stannade ett år.Väl
hemkommen fick hon tjänst som
guvernant hos major von Malmborg
i Stockholm, där hon läste med
familjens tio barn.Vid 27 års ålder fick
hon en ny chans att resa utomlands,
nu som sällskap till en utflyttad svensk
fru.Hon passade den här gången
också på att besöka Paris.
Ellens mamma dog 48 år gammal
och pappa Anders drabbades av
magcancer i 65-årsåldern.Han sålde
fastigheterna i Sävsjö och flyttade till
Stockholm för specialistbehandling.
Mormor var då ogift och följde med
sin cancersjuke far till huvudstaden
kring sekelskiftet 1900.Här träffade
hon morfar Carl Otto Sahlberg.
Anders avled 1903 på Banér-
gatan 29. Jag skulle 65 år senare
tillbringa mycket tid på Stockholms
Datamaskincentral mitt över gatan
från Banérgatan 29 för att bearbeta
materialet till min doktorsavhandling.
Då visste jag inte att mormors pappa
dog ett par hundra meter därifrån.
Och inte heller att han förmodligen
lyfte på hatten när han mötte August
Strindberg som bodde i grannhuset
på Banérgatan 31, vid den här tiden.
Strindberg hyrde ett par rum på nedre
botten till vänster.Huset finns kvar
med lite ändringar på fasaden. Kanske
åt författaren lunch på pensionatet där
mormors pappa dog och där mormor
och morfar träffades. Strindberg gick
ur tiden 14 maj 1912. I magcancer.
f
Om inte min mormors pappa fått
magcancer hade jag inte funnits
till och den här skriften inte heller
skrivits.
Min morfar Carl Ottos släkt kom
på svärdssidan från Västergötland,
Ulricehamnstrakten. Innan morfar
föddes 1854 hade familjen flyttat till
Närke.Morfars pappa Jacob Jönsson
Sahlberg följde i ungdomen med sin
morbror på dennes resor som gård-
farihandlare.
p
När morbrodern dog fortsatte
systersonen Jacob i egen regi och
lyckades så väl att han kunde köpa
en gård i Närke – Mårsta gård.Den
totalrenoverades och Jacob gifte sig
1848 fyrtio år gammal med 24-åriga
Charlotta Gustava Lundblad.Här
växte morfar upp.
Mårsta blev på 1960-talet föremål
för studier som ingick i en doktorsav-
handling vid kulturgeografiska insti-
tutionen vid Stockholms universitet.
Doktoranden Ulf Sporrong genom-
Texten är skriven av Carl Ottos bror Thure Sahlberg.
Min far fick följa min morbror på hans uppköpsresor till Göteborg och
andra fabriksstäder. När därför morbrodern upphörde med handeln, vare an
ledningen därtill var hans död eller han drog sig tillbaka från affärerna
– jag känner det ej – så var min fader ‘känd och välkänd’ av grosshandlar
na och fick av dem förtroende att köpa varor, ehuru han ej hade så myck
et kontanter. På sin första resa till Göteborg på egen hand tillsammans
med brodern Johannes – de skulle gemensamt ’driva affären’ – skulle han
också skaffa några förbjudna, oförtullade, varor, som kommo från Eng
land, siden, shirting, sidendukar, äkta schalar m.m. Han vände sig därför
till några gamla handlande, som samtidigt voro i Göteborg för uppköp, med
förfrågan, varthän han skulle vända sig. ’Gå till det huset som du ser
där, där finns det’. När han kom dit var det ett glädjehus med en mängd
flickor. Johannes, som var med, ville vända om, men min far rekvirerade
en flaska vin och under samtalet fick han upplysning, och där och där lågo
fartyg, vilkas kaptener hade sådana varor. Min far lät ro sig dit. Sedan
varorna, som vattentätt legat emballerade i vattnet de vågade ej ha dem
på fartygen för tullsnokarna – fiskats upp, uppgjordes affären och under
nattens mörker kördes foran genom tullen ur staden. Sedan var den största
faran för beslag över, ty dels stod lantbefolkningen på handlandens sida
dels voro tulluppsyningsmännen ej så många eller så svåra att komma över
ens med såsom förut påpekats. Förtjänsten hägrade. Nu gällde det att föra
varorna i hamn; den långa vägen från Göteborg till mitt i Nerike, där
min far hade sin handelsvagn, sannolikt morbror Edström handlande har
säkerligen sina överenskomna handelsdistrikt, som de ej överträdde. Min
fars var så gott som hela Nerike med särskilda nederlagsorter, Holmkällan
i Hardemo och hos Jonas Larsson i Munslätt i Sköllersta, måhända något
mer ställe. Min far började som egen handlande omkring 1830. Det var nog
av stor betydelse, att varje handlande hade sitt särskilda distrikt.
Försäljningen skedde merendels på kredit både åt husbönder och tjänare.
Tjänarna stannade på sina platser tills de gifte sig, så att handlanden
träffade dem år för år och fingo likvid.
