113
meddelar man att vi nu kan ta en
förutbeställd taxi till flygplatsen Och
det är bråttom .Vi frågar om priset
och förklarar att fattiga studenter inte
har råd att åka taxi .Finns det ingen
flygbuss? Nej, blir svaret Då blir det
problem för oss, säger vi .Efter en del
ytterligare palaver meddelar man att
det står en buss på baksidan utanför
hotellet som vi kan ta Det visar sig
vara en lokalbuss där passagerarna är
vanliga moskvabor som bland annat
fraktar levande höns på hatthyllan .Vi
var nog de enda flygresenärerna .
Väl framme vid flygplatsen möts
vi av en person som leder oss till ett
speciellt rum Där ska vi vänta tills det
blir dags för avgång Det tar ytterli-
gare någon timme men sedan blir det
bråttom igen att ta sig till flygplanet .
Vnukovo är den äldsta av Mosk-
vas flygplatser, öppnad 1941.
15 september 1956 genomfördes
den första passagerarflygningen
med jetflygplanet Tupolev TU-104
från Vnukovo till Irkutsk.
Flyget till Odessa i Ukraina sker med
ett sovjetiskt Tupolevplan .Standarden
kan exemplifieras med att flygvärdin-
nan skrek ut all information i gången .
Högtalarsystem saknades .Borden
framför flygstolarna skakade betänk-
ligt vilket även gällde fönsterrutorna .
Men vi kom fram helskinnade till
flygplatsen i Odessa .
Där väntar en person nedanför
flygplanstrappan som frågar om vi är
de två svenskarna .Jo, visst Då har jag
beställt en taxi till er .Samma procedur
som i Moskva upprepas, men efter
mycket dividerande väljer man att
låta oss åka taxi till busspris .Väl inne i
Odessa förs vi till ett hotell nära ham-
nen där vi uppmanas vänta i foajén
tills båten ska gå .Vi frågar om man
kan äta någonstans och svaret blir: På
hotellet .Vi får inte lämna hotellet .
Vilket vi ändå gör och beställer en
stund senare in en rödbetssoppa (den
ryska nationalrätten rödbetssoppan
borsjtj lär ha sitt ursprung i Ukraina)
på en närliggande lokal restaurang .
Det blev en del rabalder Man hade
letat efter oss och nu ser man till att vi
kommer ombord på båten och ut ur
Sovjet .1991 tog sig Odessa/Ukraina
också ut ur Sovjet .
I vår hytt har redan en ryss instal-
lerat sig Honom ska vi dela hytt med .
Vår tolkning är att vi har fått sällskap
av den sovjetiska säkerhetstjäns-
ten .Ryssen lämnar båten vid första
stoppet i Constanza i Rumänien Han
hade inget bagage, så någon ensam
turist var det säkert inte fråga om .
I Istanbul fick vi bo i ett utrymt
renoveringsobjekt, en våning som
direktör Alexandersson, vd för Phi-
lips i Turkiet och bekant med Nickes
pappa, hade men som nu stod tom
under renoveringen Några mattor
fanns kvar som vi kunde övernatta på .
Istanbul hade många sevärdheter och
aktiviteter att bjuda på .Vår värd und-
rade om vi en kväll kunde ta hand om
ett par yngre damer som var släktingar
på besök i staden .Visst kunde det gå
bra Det avtalades att damerna skulle
hämta oss i vår lägenhet som låg högt
upp i huset och hade en fin utsikt .
Efter att ha tittat på utsikten läm-
nade vi lägenheten och tog hissen ner .
Det var bara det att hissen stannade
mellan två våningar och det gick inte
att få igång den igen .Eftersom det
inte bodde någon i huset och det var
på kvällen (och mobiltelefonen inte
var uppfunnen) så var vi illa ute .Fyra
personer i en trång hiss i ett tomt hus
i Istanbul en lördagskväll var inget
drömläge .Vi bultade och ropade i den
händelse det skulle vara någon någon-
stans som hörde något Men nej Nu
händer det osannolika .Vaktmästaren i
huset som också flyttat ut hade glömt
något i sin lägenhet som han beslöt att
hämta just den lördagskvällen långt
