120
Han hade aldrig sett något liknande
förut Och inte heller det som han fick
se en stund senare Det som tidigare
varit en ljus stad var nu kolmörk och
låg i ruiner .15 000 personer (en tred-
jedel av stadens befolkning) var döda
och omkring 12 000 skadade .Förödel-
sen var total Monsieur Rabits hotell
hade slukats upp av en jättespricka .
Hade han kommit en timme tidigare
till Agadir hade vi inte fått följa med
honom på den här spännande resan .
På vägen till gruvorna och Agadir
gjorde vi en avstickare till ökenstaden
Ouarzazate i västra Sahara, även kall-
lad Marockos Hollywood, numera en
av de största filmstudiorna i världen .
Atlasbergen. |©
Mangangruva. |©
Ökenstaden Ouarzazate. |©
Monsieur Rabit står på ett raserat hus och pekar ut
jordbävningens epicentrumutanför Agadir. |©
Under resan fick vi tillfälle att
besöka en mangangruva och en
koboltgruva .I en av dessa hade man
ett 200 meter djupt schakt som gruv-
arbetarna fick ta sig ner och upp ur
med hjälp av en tunna som var fäst vid
en vajer som i sin tur gick till någon
form av spel .Vi rymdes tre personer
i tunnan .Belysningen i det kolmörka
schaktet bestod av de karbidlampor
som vi fick ta med oss ned i tunnan,
alltså lampor med öppen låga Man
höll fast sig med ena handen i vajern
och hade karbidlampan i den andra .
Det knakade, brakade och skakade när
tunnan långsamt sänktes ner genom
kolmörkret till underjorden Där nere
måste det ha varit ett litet helvete att
arbeta i fyrtio graders värme, trånga
fickor i berget där man skulle krypa
in med borrutrustning, hackor, spadar
och andra verktyg inklusive karbid-
lampor Tysk barsk arbetsledning
som såg till att tempot inte mattades
gjorde inte tillvaron drägligare .
På vägen ner till Agadir berättade
Monsieur Rabit att han körde bil mot
Agadir kvällen när jordbävningen in-
träffade den 29 februari 1960 klockan
23 .40 Han var lite försenad och skulle
ta in på sitt hotell före 24 00 När
han närmade sig staden började djur
springa kors och tvärs i strålkastar-
ljuset över vägen Det liknade panik
