En kronika

94 staberget i Sollefteå.Här ska vi bo två nätter. I morgon blir det en heldag i Junsele.Mötet med hotellrummet på Hallstaberget innebär en överrask- ning. Brorsonen Martin i Östersund har beställt upp en flaska bubbel som välkomst- och födelsedagshälsning. Ägaren till hotellet är en nära vän och kollega till Martin.Men det finns även något annat på rummet som överraskar.Här skulle man kunna roa sig med frågesporten 20-frågor men det tar för lång tid så jag avslöjar sva- ret direkt. Nya testamentet.Hade ni kommit på det? Att det låg en bibel i varje hotellrum på 1900-talet är allom bekant.Men idag? Kultur och tradi- tion sitter djupt i samhällskroppen. Att Sollefteå firar 100-årsjubileum som stad 2017 måste också uppmärk- sammas. s Och så var det dags för Junsele. Redan i Hallstabergets foajé får vi klart för oss att vi är på rätt väg. o Vi börjar med att resa tillbaka i historien. Christina, Pontus och Clara måste få se platsen där Christinas morfar Erik växte upp. På en slingrig skogsväg passerar vi ett hus där en man sitter utanför på gräsmattan och dricker kaffe med den franska tid- ningen Le Monde i knät. Stopp säger Elisabeth. Jag känner igen honom. Vi går ur bilen och han reser sig från stolen.Hej, säger Elisabeth. Är det inte Björn Erik Rosin. Jodå, säger han. Är det inte Elisabeth. Jovisst. Vilket sammanträffande.Trots att Björn Erik och Elisabeth är sysslingar tror de inte att de träffats tidigare, möjligen som barn. Björn Erik har bott många år i Paris och arbetat för Svenska Dagbladet som utlandskor- respondent.Och han är bror till Mats Rosin, mångårig journalist och bland annat ledarskribent på Folkbladet (Västerbottens Folkblad) i Umeå. Jag vet allt om dig och din familj genom Facebook, säger Björn Erik.Vi måste ses när du är nere i Stockholm någon gång, säger Elisabeth. Redan i augusti sker mötet i Stockholm. Vi fortsätter. En bit längre bort skymtar platsen där Elisabeths pappa Erik tillbringade sin barndom. Tyvärr var det ont om färgfilm på den tiden. o Men det ska bli bättre. Både filmut- budet och bostadsstandarden. Sedan Erik och Märta flyttade från prästgården har den levt många liv och när vi nu besöker den, vad händer då? Jo på gårdsplanen står ett flyttlass. Familjen som bott i huset de senaste åren flyttar till Östersund. Just idag. Vi får en trevlig pratstund och ett visitkort. Yrken? Musiker. Och vad läser vi mer i tidningen när vi kommer tillbaka till Stockholm? Jo detta: Jättehuset avgjorde – bytte till liv i ”Ångestmanland” Vilket hus som helst hade inte kunnat få familjen Danielsson/Callicoat att flytta 52 mil. Om det inte varit Vin,chips,Ahlgrens bilar,Jan Guillou och Nya Testamentet. |©