En kronika

84 Saltsjöbaden.Och de jazzmusikaliska hyllningarna blir såväl euforiska som gripande. i Här måste jag få lägga till ett litet stickspår.Grünewaldsvillan ritades av Ferdinand Boberg 1895.Han skulle sedan rita ett Nobelpalats på Djurgår- den men projektet fick inget gehör. Fadern var gruvarbetare och året ef- ter Ferdinand Bobergs födelse bosatte sig familjen i Norberg, där fadern blev gruvfogde vid Kärrgruvan.Den som läst Krönikan kommer naturligtvis ihåg att jag tillbringade en vecka i Kärrgruvan med familjen vintern 1943. Min första turistresa. Just den veckan med slaget vid Stalingrad vände andra världskriget till de allierades fördel. Nazisternas dagar var nu räknade. Men det skulle ta närmare ytterligare femtio år innan den kommunistiska ideologin räknades ut på teknisk knock out.Muren mot den fria värl- den revs inifrån. Och jag vågar knappt säga det, men Ferdinand Boberg skrevs in vid Kungliga Tekniska Högskolan, året efter att min morfar gick ut, för att studera till, tänka sig, morfars ämne maskiningenjör. Ferdinand ändrade emellertid efter en tid sitt ämnesval och avlade istället arkitektexamen. Sitt slutliga genombrott som arkitekt fick han som en av huvudarkitekterna för Stockholmsutställningen 1897, som jag vet att min farfar besökte och troligen även min morfar. MAJ 1952 var jag som 14-åring på Stock- holms konserthus och lyssnade på den färgade sångerskan Lena Horne.Det återkommer jag strax till men först något om hennes liv och karriär. Hon växte upp med sin frånskilda mor, som var skådespelerska, och tillbringade en stor del av barndomen med att följa med modern på turné eller hos släktingar. Sexton år gammal hoppade hon av skolan för att sjunga i kören på den berömda Cotton Club i Harlem.Duke Ellington, Cab Cal- loway och Billy Holiday blev hennes mentorer. Hon skrev som första svarta under­ hållare ett långtidskontrakt med ett större filmbolag (mgm) och medver- kade i cirka 20 filmer. Eftersom en film med en svart huvudrollsinneha- vare var omöjlig att visa på grund av raslagarna i sydstaterna fick hon aldrig någon huvudroll. Hornes farmor var aktivist och suffragett och Horne engagerade sig i medborgarrättsrörelsen.Hon deltog i demonstrationer arrangerade av National Association for the Advan- cement of Colored people (naacp) och i den berömda marschen till Washington för arbete och frihet 1963 som leddes av Martin Luther King. Hon talade och uppträdde för naacp, Student Nonviolent Coordination Committee (sncc) och National Council of NegroWomen.Och hon arbetade tillsammans med Eleanor Roosevelt (1884–1962), amerikansk fn-delegat och presidenthustru, gift med presidenten Franklin D. Roose­ velt, för att driva igenom lagar mot lynchning. Som jazzsångerska är hon en av de stora.Hon gifte sig med den vite orkesterledaren Lennie Hayton som också var hennes pianist.Han var med som orkesterledare vid konserten på Stockholms konserthus 1952 men en annan musiker satt vid pianot.Vilket leder till en lite kuriös historia. Efter konserten med Lena Horne i konserthuset fick jag möjlighet att i musikerrummet be om en autograf, inte bara av huvudartisten utan av hela hennes band. Alla autograferna skrevs in i mitt konsertprogram. Pianisten hette Arnold Ross (1921–2000). o Nu 65 år senare under en föredrags­ kväll omMiles Davis på jazzklubben Jumping Jacks med Lill i full swing.Hans är med på bildmed dragspel. |©