En kronika

77 ett bord med två av de cirka femtio middagsgästerna. Vi börjar prata släktrelationer. Alla medlemmar i Gillet måste vara födda i Stockholm men inte föräldrar och far/morföräld- rar.Min ena bordsgranne presenterar sig som Hans och berättar att hans släkt på mödernet är valloner som invandrade till Filipstad på 1600-talet. Som jag nämnt tidigare invand- rade mina förfäder på pappas sida till samma område från Finland på 1500-talet. Jag nämner nu att jag är född på en liten gata med fyra nummer som heter Fryxellsgatan i Stockholm.Det är jag också säger Hans. På nummer 1.Va?! Det är jag också säger jag.Vilket år? 1938 säger vi båda. Jag bodde i trapp- uppgången till vänster fyra trappor upp säger Hans. Jösses? Fyra trappor upp i den trappuppgången föddes ju min äldsta kompis Lars-Johan Norrby 1938 säger jag. Intressant säger Hans. Jag har hört från mina föräldrar att Johannes Norrby bodde där. Nu berättar Hans att han flyttade från Fryxellsgatan redan 1939 men att han 45 år senare som journalist och musikkritiker på Dagens Nyheter intervjuade Lars-Johans pappa Jo- hannes inför hans 80-årsdag 1984. Då säger jag inte att jag spelade på Johan- nes 70-årsdag den 1 oktober 1974 på Operakällaren och inte heller att jag utnämnde Johannes till hederstomte i Tomteklubben på hans 85 årsdag 1989 eller att Lars-Johan gick just i den skola vi nu befinner oss.Man kan ju inte repa upp allt.Men min bords- granne heter Hans Wolf. Vårt bordssamtal slutar inte här. Det visar sig nämligen att den andra vid bordet heter Bengt Hellström och är släkt med journalisten, författaren och tidigare Svenska akademileda- moten på stol nr 18,Gustaf Hellström (1882–1953).Vid middagen visste vi inte att stol nr 18 några månader sena- re ska komma att spela en märklig roll i Svenska Akademiens historia.Det visste inte heller Gustaf Hellström som var Bengts pappas kusin.Gustaf tillbringade en stor del av sin aktiva tid som utrikeskorrespondent för Da- gens Nyheter i bland annat London, Paris och New York. 1938 intervjuade Gustaf Hellström den brittiske pre- miärministern Neville Chamberlain i London efter att denne i München förhandlat med Hitler om fred i Eu- ropa. Alla vet vad som sedan hände. Att Winston Churchill skulle spela en central roll för andra världskrigets utveckling är väl allom bekant men kanske inte att det i år är 100 år sedan Churchill valdes till ammunitionsmi- nister i Storbritannien under första världskriget. Ammunitionsministeriet grundades 1915.Tre år senare uppgick Ministeriets personal till 65 000 personer och sysselsatte 3 miljoner arbetare vid 20000 fabriker.Då gick det undan. Churchill skulle långt senare 1953 motta dynamitens uppfinna- res Nobelpris i litteratur vilket han naturligtvis inte visste 1917. Att jag 1955 skulle vara på plats utanför 10 Downing Street det världshistoriska ögonblicket då Churchill den 29 juli lämnar premiärministerposten till Anthony Eden är märkligt åtmins- tone i min lilla värld.Och samma år som Churchill blev nobelpristagare avled Gustaf Hellström i Engelbrekts församling, där Fryxellsgatan ligger. Dagen efter mötet på Östra Real får jag ett mejl från Bengt Hellström. i Lådor på vinden kan innehålla information om historiska länkar. Till exempel ett litet konsertpro- gram. I programmet till musik- och konstveckan i Junsele 1983 har svär- mor Märta strukit för de konserter som hon och Erik skulle gå på. Det blev den sista musikveckan i deras liv eftersom de i oktober samma år flyttade från sin födelsebygd Junsele till Uppsala.