En kronika

71 Öfwerman ”dn 5 april 2018. Jag kom- mer tillbaka till Rune längre fram. Den 6 februari 2017 firar samerna sin nationaldag till minne av hund- raårsjubileet av det första samiska landsmötet över riksgränserna.Det hölls i Trondheim. Initiativtaga- re var den samepolitiska ikonen Elsa Laula Renberg från Tärnaby i Västerbotten. Redan 1904 grundade hon, 27 år gammal, den första samiska riksorganisationen i världen – Lapska Centralförbundet. Jag nämnde i samband med Bob Dylans nobelpris att en skidåkare skulle dyka upp längre fram.Nu är vi där. Jag tillåter mig alltså att ta in på ett litet sidospår, närmare bestämt ett slalomspår.Och det gäller en person med samiska rötter, på sin tid Ingemar Stenmarks främsta förebild.Han föd- des 1941 i Kittelfjäll och blev ett par de- cennier senare Tärna ik Fjällvindens första stora internationella stjärna. Jag nämner detta eftersom jag mitt i högsommaren 1966 spänt lyssnade på radiosändningen från alpina vm i Portillo i Chile 4–14 augusti. Det första och hittills enda alpina vm som förlagts till södra halvklotet.Den då 25-årige svenske slalomåkaren ledde sensationellt slalomtävlingen efter första åket med närmare två sekunder. Otroligt i alpina sammanhang. Spänningen var på topp.Han hade det första svenska alpina vm-guldet genom tiderna i en liten ask. I andra åket åker han ur. Sverige får vänta till vm i Garmisch-Partenkirchen 1978 då Ingemar Stenmark, från samma klubb, tar guld i både slalom och storslalom. Den skidintresserade med några år på nacken vet förmodligen vem Ingemars föregångare var. Just det, Bengt-Erik Grahn.Däremot är det Globalisering kallas det bara för att det blev möjligt för fler att göra så. Tekniska innovatio­ ner, från containerfartygen till fiberoptiken, minskade trösklarna att kommunicera, resa och hand­ la över gränserna. Den politiska elitens insats begränsade sig till att sluta lägga så många hinder i vägen som den tidigare gjorde. Det är lika lite eliten som skapade globaliseringen, som det är den som drar undan gardinerna som ska­ par solen. Och så fort de inte längre för­ bjöds att göra det strömmade polska hantverkare till England, kinesis­ ka bönder till exportfabriker och Donald Trumps väljare till Wal-Mart för att köpa billigare produkter från omvärlden. Utrikeshandel står bara för 10 procent av den rikaste tiondelen amerikaners köpkraft, men för nästan 70 procent av den fatti­ gaste tiondelens. Jo, det gamla politiska etablisse­ manget har hamnat i vanrykte. Men är det på grund av globaliseringen? Sedan 1972 har Chicago Council on Global Affairs frågat amerikanerna om deras inställning till handel och tullar, och de har faktiskt blivit mer frihandelsvänliga det senaste decenniet och är mer fri­ handlare än sina ledare – den så kallade eliten. Ilskan mot eliten har nog handlat mer om misslyckade krig, finans­ kris, eurokris och det faktum att banker och bedragare klarade sig så bra undan. I kombination med oro över världsläget och terrorism. Det var först när Trump i valrörelsen utnyttjade detta missnöje till att torgföra ekonomisk nationalism som stödet för frihandeln började dala. Det var, kan man säga, ett elitfeno­ men som sipprade ned i folkdjupet. Och trots detta fick Trump nästan 3 miljoner färre röster än Hillary Clinton, och de väljare som angav ekonomin som den viktigaste frågan röstade på henne. Det hade räckt att 52000 väljare i tre swing sta­ tes hade ändrat sin röst från Trump till Clinton för att vi i dag i stället skulle ha debatterat varför protektionismen är så impopulär. Nu springer i stället alla på­ stått lomhörda elit-globalister omkull varandra i ivern att förstå motviljan mot frihandeln och börja kompromissa – eller tystna. När världen i själva verket mer än på länge behöver ett principiellt för­ svar för människans naturliga vilja att komma bortanför Vingåker Kyrka, och vidare till Katrineholm, Örebro – och världen. Bengt-Erik Grahn kör ur.