En kronika

7 när jag under hösten 2013 avslutade skriften En krönika - Från Fryxell till Nobel hade jag inga tankar på att gå vidare med någon uppföljare. Men min vana trogen fortsatte jag att notera händelser i fickalmanackan. Efter en tid visade det sig att perso­ ner som omnämnts i Krönikan och som fått ett exemplar av skriften kom tillbaka med positiva kommentarer och recensioner. Några beklagade att de inte själva tagit sig tid att doku- mentera sina minnen.Och många hade upplevelser som liknade mina, ibland till och med samma. Allt det här fick mig att börja fundera på om det kanske ändå kunde vara intressant med en fortsättning. Historien stannar ju inte upp bara för att man fyller 75.Och det är väl så länge man lever aldrig för sent att botanisera i historien. Författaren, forskaren, svenska akademiledamoten och dess tidigare ständige sekreterare Peter Englund gav ut sina minnen hösten 2016 i boken Jag kommer ihåg . Författaren skriver: ” Minnet fungerar lite som ett fiskenät. Börjar man dra så kommer det snart fyra minnen till. ” Mitt nya fiskenät samlar nu främst in dagsfärska minnen.Och eftersom en del av det som presenteras i den här skriften ännu inte har inträffat när detta skrivs sträcker sig fisket en bit in i framtiden. Prolog Vad som hamnar i nätet är okänt men som alltid kan man, när framti- den väl inträffat, hitta rötter tillbaka i tiden. För kommande generationer blir alltsammans anteckningar från forntiden när framtid och nutid redan passerat revy. Ett är säkert.Drar man i de nutida trådarna kommer man förr eller senare att möta personer och händelser som har något oväntat att berätta.Och själva sökandet i sig är en stimulerande bonus. Jag har aldrig gillat att nysta upp trådar som fysiskt trasslat in sig i varandra. Som till exempel metrevar. Däremot tycker jag om att nysta upp historiska trådar som virat sig runt varandra i den komplexa väv som våra liv utspelar sig.Det är vad det hela handlar om. Fiskafänget kan börja!