En kronika

28 Real som går bort är Jan Stenberg (född 1939), verkställande direktör för sas och dessförinnan vice verkstäl- lande direktör i Ericsson.Han blev också ordförande i forskningsinstitu- tet etour i Östersund, promove- rades till filosofie hedersdoktor vid Mittuniversitetet 2010 och skrev förordet till min bok Rötter, Riter & Roller 2004. Några månader innan Jan gick bort lämnade min klasskamrat i Norra DI 24/3 2015 Löpet Expressen 31/3 2015 INTERVJU MED JAN ALLAN Pappa hette Nils Bertil Allan Ohls­ son men kallades Allan av kamrater­ na på arbetsplatsen Statens Järn­ vägar (SJ). 1933 kapade han bort Ohlsson och 1934 föddes jag. När började du spela? Mitt musikintresse vaknade tidigt och redan i 3-årsåldern klinkade jag på pianot och spelade skivor hela dagarna. Från fem års ålder blev det lektioner för en pianofrö­ ken i Flen, där vi då var bosatta. Jag har förstått att dina pianolek- tioner i klassisk musik upphörde när du fick tag i ett nothäfte med Meade Lux Lewis (en amerikansk pia- nist och kompositör 1905–1964, mest känd för sin boogie-woogie stil). Men hur kom trumpeten in i bilden? Lite på ett bananskal. Som pianist i skolans dixielandorkester erbjöd jag mig att låtsas spela trumpet så att orkesterns verklige trumpetare inte skulle behöva lämna tillbaka lånetrumpeten till skolan när han slutade. När läraren upptäckte att jag hade ett av skolans låneinstru­ ment frågade han om jag kunde spela i blåsorkestern på avslutningen. Det blev snabbt övning i trumpet­ spel hemma och på den vägen är det. Det finns två kända fysiker som doktorerat i partikelfysik vid Stockholms universitet men som se- dan ägnat sig åt något helt annat. Den ene är du, den andre den förste svenske astronauten Christer Fugle- sang. Känner du honom? Ja, vi har träffats, men jag dok­ torerade i samma veva som Christer började sin doktorandutbildning. Vi hade samma handledare, professor Gösta Ekspong. Och hade jag inte influerats så djupt av Lars Gullins musik och spel kanske jag blivit fysiker eller något annat tekniskt. Dock knappast astronaut även om jag har flygcertifikat. Real, P.O.Håkansson, jordelivet.Han höll ett år tidigare ett uppskattat före­ drag på Norra Realarnas Förenings årsmöte, som jag skrev om i Krönikan . MARS Dottern Christina dominerar pressen. i MAJ Intervju med den legendariske trumpetaren Jan Allan för Faschings Vänner (se fv:s hemsida/gästbok). Nedan några klipp ur intervjun. Gissa var hans pappa arbetade! Att boogie-woogie var en inkör- sport till jazzmusiken för många pia- nister kan jag vidimera.Min förebild var Charlie Norman.Och på liknande sätt som Jan halkade jag in på ett bananskal i jazzmusiken. d Och apropå bananskal.En av Char- lie Normans gimmickar var att med en apelsin i höger hand spela boogie woo- Jan Allan,Claes Brodda,Fredrik Lindborg,Bernt Rosengren,Ulf Johansson-Verre 31 januari 2016 under en av Sällskapets jazzkonserter.Ett nytt namn kan nu också läggas till listan på pianister som spelat på vår Förster-flygel – Ulf Johansson-Verre. |©