En kronika

167 m.m.Tyvärr drabbades vi av studentrevoltens bannlysning av privat business och fick lägga ned företaget i början av 1970-talet. Efter mitt seniora inträde för drygt 15 år sedan genomförde jag ofta tillsam- man med duktiga studenter – som inom parentes nästan alla fick jobb tack vare de utredningar vi gjorde – ett ganska stort antal uppdrag. Ett av de roligaste uppdrag jag fick var att ingå som visionär i ett team som skulle kläcka idéer om användningen av nedlagda militära övningsområden. Ett sådant område var Almnäs beläget mellan Södertälje och Nykvarn. Jag fick helt fria tyglar att lägga fram idéer. Jag kom nu att tänka på er forskning i Nykvarn som jag via Nils-Erik Svens- son blev indragen i. Förutom granskning av ansökan följde jag för övrigt det som kom fram i projektet.Det var ju i mångt och mycket ett helt unikt projekt och jag tillät mig att hänvisa till det i ett konferenspapper jag presenterade i en kom- mission inom igu. Ert projekt om att it skulle frigöra oss från fasta arbetsplat- ser och att vi skulle förlägga mer tid i hemmet följde jag också under några år. Ja, det här brevet blir alldeles för långt. Du får läsa det i etapper.Men, en sak till. I många föredrag, jag har hållit åtskilliga utanför universitetet, tog jag ofta som utgångspunkt begreppet välfärd, men vände på det och kom att utveckla tankar kring ”att färdas väl genom livet”. Ju äldre jag blir desto mer omfattar jag tanken att jag fått färdas synnerligen väl genom livet och skulle kunna tänka mig att göra om färden.Med på färden har jag sedan 57 år en underbar hustru men också tre barn, fem barnbarn och två barnbarnsbarn.