En kronika

158 investera delar av sin tuggummiför- mögenhet i cannabissektorn. Genom avkriminalisering och legalisering på flera håll i världen förväntar sig säkert William Wrigley Jr att få valuta för sina godispengar. Ett kinesiskt Steinway och ett ökat cannabisbruk i världen är bara två, men kanske signifikativa, förändringar i det fram- tida världsomspännande kulturella landskapet. Efterord I förordet citerade jag författaren och akademiledamoten Peter Englund. Syftet var att metaforiskt ge en bild av temat i den här och i den förra kröni- kan. Nu i efterordet väljer jag att citera den norske författaren Jan Kjaerstad, mottagare av Nordiska Rådets littera- turpris 2001.Han skriver i sin roman ”Upptäckaren” följande: Man är på väg genom livet och hittar en kork på havet, man tar upp den och sedan kommer det ett stort garn, ett nät fullt av saker man inte har kunnat föreställa sig. Man vet, även om det är omöjligt, att om man drog tillräckligt länge, om man tog i och hade tålamod, skulle man hala upp hela världen i båten, inklusive en själv och båten. Om det som jag skriver i boken Vad gör en Gud? stämmer kan man förmodligen även dra upp universums hela framtid i båten. När 80-årsdagen närmar sig tar jag mig friheten att på hundraårsminnet av den svenska demokratin lämna ett politiskt, men också allmänmänskligt, statement.Det känns angeläget inte minst i dagens turbulenta politiska miljö. När jag föddes 21 november 1938 hade den beryktade Kristallnatten just iscensatts i Tyskland av nazisterna. Vi vet hur det hela slutade. För att förstå allvaret i dagens situation räcker det att följa trådarna tillbaka genom världshistorien.De visar klart och tydligt att en demokratisk samhälls- utveckling kräver att antidemokra- tiska rörelser hålls i schack. En stabil framtid för den svenska demokratin och det svenska välfärdssamhäl- let förutsätter ett aktivt personligt ställningstagande mot alla former av antidemokratiska krafter. Statement Valet den 9 september närmar sig och det demokratiska Sverige står inför något som inte skulle kunna – och allra minst borde – hända. Att ett parti med rötter i nazism och fascism, trots avskräckande historisk erfarenhet och mot sunt förnuft, kan bli störst i den folkvalda svenska riksdagen. Det är väl känt vad nazisters framtidsvisioner kan leda till. An- dra världskriget till exempel.Det planerades och drogs igång för att förverkliga en nazistisk nationa- listisk dröm.Drömmen blev ett angrepp på hela mänskligheten. Mest skrämmande var att na- zisterna kom till makten genom ”fria” val i demokratin Tyskland. Väl vid makten gjorde man sig snabbt av med demokratin. På 1930-talet insåg svenska po- litiker att det bästa sättet att möta det allvarliga hotet från nazismen och kommunismen var att bilda en samlingsregering.De demo- kratiska partierna lade ner sina inbördes stridsyxor för nationens och det gemensammas bästa. Nu 2018 mobiliserar högerpo- pulistiska partier och makthavare i Europa för att återigen för- verkliga sina antidemokratiska framtidsvisioner – visioner som bygger på människors oro, hat och upplevda utanförskap. För att möta det växande hotet i Sverige krävs ett samlat gemensamt handlande från de demokratiska partierna. Att gå från ord till handling. Att i demokratins namn låta antidemokratiska aktörer demon- strera vid demokratiska möten i det offentliga rummet visar att den demokratiska grundbulten är under attack.Här måste lag- stiftningen och tillämpningen av lagen skärpas. När ett parti med nazistiska rötter och kvardröjande nazistiska böjelser erbjuds vice-talmanspos- ten i den svenska riksdagen och när möjligheten att besätta ord- förandeposter i riksdagsutskotten för ett parti med nazistiska rötter diskuteras inför årets val, är den svenska demokratin på väg åt fel håll.Det talas allt oftare om politisk naivitet i Sverige.Den kan leda till att ett parti med nazistiska rötter till slut besätter statsministerposten. En demo- kratisk härdsmälta. Den som läser Sverigede- mokraternas partiprogram kan säkert hålla med om att mycket av formuleringarna om vad som menas med ett demokratiskt väl- färdssamhälle låter bra.Men den som läser mellan raderna inser