En kronika

15 att på dessa punkter koncentrera en betydande värmemängd, som i Johns fall tillgodogjordes med hjälp av en varmluftsmaskin. Han var tidigt ute.Det skulle dröja länge innan jag läste i morgontidning- en 2017 om världens blivande största solkraftverk i Marocko, närmare bestämt i ökenstaden Ouarzazate. Tekniken är densamma som Johns. En parentes i sammanhanget är att jag över hundra år efter Johns upp- finning skulle genomföra en studie åt Byggforskningsrådet i Stockholm avseende förnyelsebara energikällor med tyngdpunkt på solenergi.Vid den här tidpunkten visste jag inte om släktskapet med John Ericsson som är min farfars farfars mormors farfars brorsdotters sonsons dotterson.Men vad hände med Hjalmar Elworth? Sin första uppfostran fick han hos sin faster, prostinnan Carolina Odh- ner.Därefter togs han om hand av sin farbror, Johns äldre bror, Nils Ericson. Efter officersutbildning fortsatte han till civilingenjörsutbildning vid det som senare skulle bli Kungliga Tek- niska Högskolan och tog sin examen där 1850. Det här var en tid då Sverige upp- levde ett ökat behov av tekniskt utbil- dade personer, inte minst för järnvägs- byggen.Och Hjalmars livsgärning skulle komma att betyda mycket för utvecklingen av den svenska järnvä- gen.Han blev stationsingenjör vid Statens järnvägsbyggnader på Södra stambanan 1855 och överdirektör för ban- och maskinavdelningarna 1870. Så länge farbrodern Nils levde hade Hjalmar ingen kontakt med sin far. Det första brevet som han skrev till sin far i Amerika är från 1872. Då var han 48 år. Fyra år senare besöker Hjalmar världsutställningen i Philadelphia. Under Amerikaresan träffar han då sin far för första gången. John är 73 år och Hjalmar 52. Efter resan öppnas en livlig brevväxling mellan far och son. DN 4 juli 2017.