En kronika

145 företaget Ekonomisk Företagsled- ning.Han gifte sig med en inred- ningsarkitekt som är född på Åland, närmare bestämt på den sydöstliga utpostön Kökar. Elisabeth och jag har sedan 1960-talet uppehållit kontakten med Lars-Steffen och hans hustru.Den 19 mars 2004 gratulerar Dagens Nyheter kökarflickan på hennes 60-årsdag. Jag citerar: ”Som flitigt anlitad inredningsarki- tekt har Carita Kull varit inne och rört om i de flesta högreståndssalonger i Sverige. Dessutom har hon under åren rest kors och tvärs över jorden för att skapa eller göra om de svenska ambassaderna. Den senaste i raden är Parisambassaden, som gick igenom en uppmärksammad renovering 1992. Hon kom till den anrika firman Tengboms arkitektkontor, där chefen Anders Tengbom ”lyfte upp” henne, som hon säger.Tack vare det fick hon allt fler uppdrag och hon kunde öppna ett eget kontor som hon hade i tio år. Det första och största uppdraget blev renoveringen av Rosenbad under det sena 70-talet. Mattor är en av Carita Kulls specialiteter. –Mäktiga män går på mina mattor. Göran Persson trampar till exempel omkring på en lysande blå matta, designad Carita Kull.” Vid ett besök på residenset i Härnö­ sand för överläggningar med lands- hövdingen Gerhard Larsson under min tid vid etour i Östersund upp- lyste landshövdingen om att mattan som vi gick på var designad av Carita. Jag avstår från att använda uttrycket världen är liten. Och så lämnar ett antal populära personer den jordiska scenen. I morgontidningen den 21 mars på min namnsdag gratuleras formgivaren och glaskonstnären Ulrica Hydman-Wal- lien som ska fylla 80 år om tre dagar. Hon är en av Sveriges mest namnkun- niga glaskonstnärer som även slagit igenom stort internationellt.Hon läser säkert tidningen och gläds åt artikeln.Om döden säger hon: ”Det är viktigt för mig att långsamt för- stå att man kommer att dö. Jag är 80 och har ändå inte riktigt förstått det ännu. Jag funderar på hur länge jag vill vara med och vill förstå när det räcker för mig. ”Men just nu är det bråttom för hon ska på yoga och i morgon är det vattengympa som står på schemat. ”Jag är pigg och har det bra i livet.” Någon vattengympa blir det inte. På kvällen samma dag går hon bort.Hjärtat slutar slå. Livet är oförutsägbart. Sexton dagar tidigare lämnade en annan av Sveriges kulturpersonlig­ heter scenen, operalegendaren och teaterchefen Kerstin Dellert.Hon gjorde över 100 huvudroller i sin karriär och samarbetade med sångare som Jussi Björling och Elisabeth Söderström. 1976 inledde hon upp- byggnaden av Ulriksdals slottsteater, Confidencen, där hon blev teaterchef och arbetade i 42 år. Kerstin Dellert blev 92 år. Och så fjorton dagar efter Ulrica HydmanWallien avslutar Barbro ”Lill Babs”Svensson mitt i steget sin unika artistkarriär i underhållnings- branschen.Hon hade fyllt 80 år den 9 mars. En annan folkkär svensk under- hållare, rocksångaren Jerry Williams, hade 10 dagar tidigare tackat för sig, 75 år gammal. Tillbaka till Idun. I mars 2015 vid en samling på Sällskapet träffar jag en konstnär som presenterar sin konst under sällskapets Konststund.Hon hade fått ett uppdrag att färglägga en stor väggmosaik med endast fyra färger där ytor med samma färg inte fick gränsa till varandra.Hon hade inte hittat någon generell metod att praktiskt lösa problemet. Jag såg då framför mig en speciell konstform som skulle kunna benämnas Four Color | Painting, Design , Graphic , Fashion eller Art . Så här ligger det till. I mitten av 1970-talet presenterade min musikervän, matematikern Arne Wilhelmsson ett matematiskt pro- blem, Four Color Problem, som ingen lyckats lösa. Jag fick problemet på hjärnan och la ner åtskilliga timmar på att försöka hitta en lösning. Inte ett matematiskt bevis, vilket vore helt utsiktslöst med mina matematiska kunskaper, men en praktiskt lösning. Problemet är följande.Går det att med endast fyra färger färglägga alla typer av tvådimensionella mönster utan att någon av färgerna vid något tillfälle gränsar till en annan yta med samma färg? (Se Four Color Problem på t.ex.Wikipedia.) I över hundra år sökte matematiker den matematiska lösningen. Alltså bevis för att fyra färger är tillräckligt för att färglägga ett oändligt antal angränsande ytor utan färgkrock mellan ytor med samma färg. (Gäller inte ytor som gränsar till varandra i en punkt.) 1976 presenterar matemati- kerna Kenneth Appel ochWolfgang Haken ett bevis som det tog datorer flera dygn att testa hållbarheten i. Min utmaning var att hitta en praktisk lösning som garanterar att