En kronika

133 år 2018 är värt att fira. Det är 100 år sedan Sverige blev en fullvärdig demokrati.Våren och sommaren 1917 stod det och vägde mellan revolution och demokrati. Rykten cirkulerade om att februarirevolutionen i Ryss- land skulle sprida sig till Stockholm. Konfrontationerna såg ut att kunna eskalera till en allvarlig inrikespolitisk kris. I det läget kallade kung Gustaf V på min farfars, farfars, morfars, bror och utnämnde honom till statsminis- ter.Hans uppgift blev att gjuta olja på vågorna och utöva en lugnande in- verkan på borgerskapet.Han förbjöd borgerliga skyddsgarden i utbyte mot att socialdemokraterna åtog sig att svara för ordningens upprätthållande under förstamajdemonstrationerna. Socialdemokraterna använde hung- erkravallerna för att sätta press på högerregeringen med krav på allmän rösträtt, framförallt kvinnlig rösträtt och borttagande av den 40-gradiga röstskalan i kommunalvalet. Stats- ministern kände sig pressad av de politiska motsättningarna och hans lösning blev att invänta höstens val. Därmed blev han historisk; den förste ledande högerman som erkände den parlamentariska principen, att folket – och inte kungen – skulle utse reger- ing. 1918-års urtima riksdag blev av- stampet för den svenska demokratin. Vem var då min farfars, farfars, morfars, bror? Jo, Carl Swartz (1858– Framtidennästa 1926), riksdagsman inom moderat höger, finansminister, statsminister, universitetskansler, ledamot i Kung- liga Vetenskapsakademien och en fri- kostig donator. Bland annat donerade han Villa Swartz till Norrköpings stad för inrymmande av bibliotek och museum. Carl Swartz avled i november 1926 i sitt hem på Tyrgatan i Stockholm, nära Engelbrektskyrkan. I ett an- gränsande kvarter på Östermalmsga- tan avled min morfar i sitt hem i no- vember två år tidigare.Morfar föddes 1854 medan Carl Swartz föddes 1858, samma år som min farmor och Selma Lagerlöf. Och här ska jag styra in på ett kort religionshistoriskt sidospår eftersom min bok Vad gör en Gud? kommer ut i bokhandeln i år, och eftersom jag är konfirmerad i Engelbrektskyrkan och min farfars, farfars, morfars, bror bodde på Tyrgatan. Engelbrektskyrkan är ett av de främsta verken i jugendstil från början av 1900-talet. Arkitekten Lars Israel Wahlman avslutade sitt verk 1914. Bergsmannen, frälsemannen och rikshövitsmannen Engelbrekt Engel- brektsson (född på 1390-talet) fick ge namn åt kyrkan. I anslutning till kyrkan har ett antal hedniska gudar tillåtits lägga beslag på namnsättningen av gatusystemet. Baldersgatan, Bragevägen, Frigga­ gatan,Odengatan, Sköldunga­ gatan,Tyrgatan,Valhallavägen och Verdandigatan, kompletterade med parken Balders hage, speglar en hel fornnordisk gudavärld.Och mitt i denna hedniska omgivning tronar alltså Engelbrektskyrkan. Guden Tyr (isländska Tyr, svenska Ti) betraktas som en krigsgud och han har fått ge namn åt veckodagen tisdag (tirsdag på norska och danska). Balder,”den lysande” eller ”herren” var son till Oden och Frigga.Mamma Frigga (”den kärliga”) härskade i Asgård, gudarnas boning. Enligt etymologiska ordböcker är hon även mamma till veckodagen fredag. Pappa Oden är den äldste, störste och visaste av asagudarna.Han är också krigsgud, skaldekonstens gud och de dödas gud och fick ge namn åt veckodagen onsdag. En annan son till Oden var Skjold som tillhör den så kallade Sköldungaätten.Troligen är också Brage son till Oden.Han (”den förträffliga”) var gift med Idun (ungdomens gudinna). Även hon har fått en gata uppkallad efter sig men i Vasastan och hon har blivit sällskapet Iduns skyddsgudinna.Verdandi var en av tre nornor, ödesgudinnor medan Valhall var Odens och de fallna krigarnas boning.Den kristna och de fornnordiska religiösa berättelserna är här geografiskt samlokaliserade i det bergsområde som idag heter Lärksta-