En kronika

121 i Sportpalatsets simhall är troligt men hör inte hit.Och inte heller att tävlingarna säkert inte genomfördes på juldagen. En annan skämtare som gjorde inspelningar medThor Modéen var revyförfattaren och komikern John Botvid (1889–1964). Att John bodde på Rådmansgatan 25, närmaste granne med Fryxellsgatan 1 (Rådmansgatan 20), fyller på insikten om att världen är liten. Ibland. När vi ändå är inne på showbiz nämnde trumslagaren och sångaren SvanteThuresson i tv-programmet Go’kväll nu under hösten att han gick i Norra Real (fyra terminer). Det visste jag inte när jag vintern 1964 engagerade sånggruppen Gals and Pals med Svante till ett jam på Medicinska föreningen vid Karolinska Institutet i Solna.Många av Gals and Pals svens- ka texter skrevs av Beppe Wolgers och gruppen samarbetade även med Povel Ramel,Hasse Alfredson och Tage Danielsson. Att SvanteThuresson nu bor på Rehnsgatan 1, närmaste granne med Norra Real fyller på de historiska trådarna.Det var på den adressen familjen Spjut bodde när min bror träffade sin blivande hustru, min svägerska Kerstin, dotter till Bo och Lillan Spjuth och syster till Lena. Familjen Spjut fick hyreskontraktet på lägenheten Rehnsgatan genom Carl Jan Tisell.Och vem är nu det? Jo, en lumparkamrat till mig på Svea Livgarde och dessutom klasskamrat med min bror i Norra Real. Precis som namnen Carl Jan Granqvist satsade han på ”det goda livet”och fick inför en anställning på livsmedelsfö- retaget Arvid Nordquist lektioner av Bo Spjut, som var en meriterad köks- mästare.Det visar sig också att Carl Jan Tisells morfar ägde fastigheten på Rehnsgatan. Att Carl Jans yngre bror Lars var min klasskamrat under mina två första skolår 1945–1947 i Engel- brekts folkskola gör väl inte historien mindre invecklad. Man frågar sig hur länge man kan dra i en tråd innan den upplöses i historiens malström. Den här tråden får nog avslutas med att gratulera SvanteThuresson till sina 80 år i år.Men tänk vad en nekrolog i en morgontidning kan föra med sig. Jag hinner knappt skriva ner den sista meningen förrän en ny nekrolog publiceras i tidningen. Nu gäller det Åke Edfeldt (1926–2017).Och här finns, hör och häpna, en koppling till 78-varvsskivor. Åke var en hängiven samlare av äldre jazzinspelningar på 78-varvare och han fick Svensk Jazz utmärkelse år 2000 för sina insatser, bland annat som främjare av jazzens utveckling och utbredning.Han var också en drivande kraft bakom tillkomsten av lagen mot barnaga. 1979 skrevs lagen mot barnaga in i föräldrabalken – den första lagen av sitt slag i världen. När jag läste pedagogik vid Stockholms universitet i början av 1960-talet hade Åke Edfeldt just disputerat vid Stockholm högskola 1959 i pedagogik på avhandlingen ” Silent speech and silent reading ”.Han var en inspirerande föreläsare. Efter en professur i Åbo blev han professor i pedagogik 1971 vid Stockholms universitet. Dags för ny behandling av näsan (aktinisk keratos). Fryskirurgiskt ingrepp vid läkarhuset på Odenplan. Hittills är den lägsta temperaturen min hud upplevt cirka minus 41 grader Celsius. Nu blev det värre – minus 196 grader. Årets musikafton på sällskapet Idun hedrade minnet av idunesen och konsertpianisten Janos Solyom.Han spelar sedan en månad tillbaka i en högre, himmelsk division. Lars-Johan Norrby (tomte Nisse i den 70-årsjubi- lerande Tomteklubben) höll i kvällens taktpinne och presenterade musik av kompositörer som tillhörde Janos’ absoluta favoriter, nämligen Johannes Brahms och Robert Schumann. Som vanligt händer oväntade saker. Som bordsgranne får jag en professor emeritus i pediatrik (barnsjukdomar). Vi har aldrig träffats, så samtalsämnet vid bordet handlar bland annat om vad vi gjorde före pensioneringen. När jag berättar att mitt akademiska ämnesområde var kulturgeografi med ekonomisk geografi säger han att han och hans hustru under ett par år vid University of California i Berkely, Kalifornien umgicks med en grannfamilj där mannen var kultur- geograf. Jaha, säger jag. Intressant! Vad hette han? Allan Pred. Det är ju märkligt säger jag eftersom Allan var gästprofessor i Lund under den period runt 1970 då jag själv var där.Och vi forskade dessutom på ett gemensamt forskningsfält.Det var nu alltså 43 år sedan jag träffade Allan senast.Och det blir inga fler möten.Han gick bort 2007, 71 år gammal. I slutet av 1960-talet var det nationalekonomiska begreppet ”the economic man” högaktuellt. Alltfler forskare, inte minst kultur- geografer som Allan Pred, menade att människan inte hade tillräckligt