En kronika

120 under en tid bodde på Rådmansgatan 8 i Stockholm, nära min uppväxtplats. Och vem skrev den långa artikeln om Bengt Olof Engström? Jo,Hans Wolf som jag träffade på Stockholms- Gillets midvintergille i Östra Real för några månader sedan. NOVEMBER Dags för en ny dödsruna i morgontid- ningen. Jag känner igen namnet. För- modligen parallellklasskamrat till min bror Jan i Norra Real. Född samma år som Jan, 1935, död 2016. Eftersom jag också gick i Norra Real, tre årskullar efter min bror, lärde jag känna flera av eleverna i Jans ålder. En av dessa, Sten Friberg, har nu alltså lämnat jordelivet 80 år gammal.Han fick 20 år mer än min bror. Det som gör att jag tror mig kom- ma ihåg Sten är ett foto som min bror hade av ett lagkampslag i simning. Laget representerade sannolikt Norra Real i någon tävling, kanske dm eller km. På fotot fanns Sten, den kände simmaren Jan Elvin och min bror + en till. På nätet hittar jag också en uppgift om att Stens pappa var en baddare i vattenpolo. Arv och/eller miljö? Sten tog studenten 1954 och sedan dess har jag varken träffat honom eller sett hans namn.Men nekrologen avslöjar mycket. Sten blev en känd överläkare och onkolog på Karolinska sjukhuset,Danderyds sjukhus och Radiumhemmet. När jag strålades på Radiumhemmet för prostatacancer måste han ha varit pensionerad.Han drabbades själv av cancer. För mig okänt var att hans hustru, som jag sett på tv, var skådespelerskan Louise Ed- lind-Friberg.Hon som slog igenom i tv-serien Vi på Saltkråkan (av Astrid Lindgren) i rollen somMalin. Och nu visar det sig att Nobel- tråden dyker upp igen. Stens pappa, vattenpolospelaren Sten Axel Friberg (1902–1977), var precis som sonen överläkare men inte i onkologi utan ortopedi.Han var professor vid Karo- linska institutet, överläkare vid Norr- backainstitutet (där Elisabeth fick sin första heltidsanställning som lärare 1964), rektor för Karolinska institutet 1953–1969 och från 1953 ledamot i Nobelstiftelsen. Just det! Från 1960 var han också ledamot av Karolinska Institutets Nobelkommitté och efterträddes på rektorsposten vid Karolinska Institutet av två nobelpris- tagare i fysiologi eller medicin, Sune Bergström (1969–1977) och Bengt Samuelsson (1983–1995) samt därefter av ledamoten i Karolinska Institutets Nobelkommitté, min parallellklass- kamrat i Norra Real, professor Hans Wigzell (1995–2003).Där ser man. Blev det för allvarligt? Då kan vi konstatera att Sten Fribergs morfar var skådespelaren, sångaren och komikernThor Modéen (1898–1950). Han spelade bland annat in över 200 titlar med dialoger och sketcher på 78-varvs grammofonskivor, många med skådespelaren Artur Rolén (1894–1972).Mina föräldrar hade åt- minstone en skiva medThor Modéen. Den handlade om en häst som blev jagad av en tjur.Det glömmer jag inte. Den spelades massor av gånger på vår vevgrammofon på landet. Dialogerna mellan Modéen och Rolén hade lite karaktären av vad som senare blev radarparet Hasse Alfred- sons och Tage Danielssons signum, där Hasse var den berättande och Tage den lyssnande och kommente- rande parten. Så här minns jag historien om hästen och tjuren. En tjur jagar en häst. Spänningen stiger allteftersom tjuren närmar sig hästen.Thor Modéens röstläge stiger och Artur stönar ju närmare tjuren kommer. Just när tjuren är så nära att han ska stånga hästen klättrar hästen upp i ett träd och sätter sig där. Då säger Artur: ”Nämen hästar kan väl inte klättra.” Thor svarar: ”Nää, men vad skulle han göra”. Det var fruktansvärt roligt. AttThor var son till en stationsin- spektör gör inte historien bättre men fyller på järnvägstråden.Till kurio- sasamlingen får väl också läggas att Thor Modéen 1935 dömdes till böter enligt paragraf 13 i Ordningsstadgan, för brott mot lagarna om offentliga föreställningar på stora helgdagar med anledning av en matiné på juldagen i Sportpalatset i Stockholm. Förbudet mot offentliga föreställningar på juldagen, långfredagen och påskdagen levde kvar till 1969. Att bilden på lagkappslaget med min bror togs