En kronika

113 Mitthögskolan i Östersund gjordes tappra försök att få pengarna place- rade på en annan institution. Efter besök i Östersund av utbildningsmi- nistern avgjordes ärendet med beslut om en satsning på etour. (Dokumen- tation finns på Landsarkivet i Östersund se /öla /12025,Turismvetenskap) Här finns en liten kuriositet, rejält långsökt kanske någon tycker.Med målet att flytta etour:s anslag till Mitthögskolans regionforsknings- enhet bildade docenten i historia en påtryckningsgrupp.Högskolans rek- tor och den ansvarige för fördelningen av eu:s forskningsmedel i Stockholm tillskrevs.Men taktiken misslyck- ades.Det har ju ingen som helst koppling till att docentens pappa Erik Lindegren (1910–1968) blev ledamot i Svenska Akademien på Dag Ham- marskölds stol 17 och att pappan var librettoansvarig vid uppsättningen av Harry Martinssons (1904–1978) och Karl Birger Blomdahls (1916–1968) rymdopera Aniara, En revy ommänni­ skan i tid och rum .Operan var den första science fiction-operan med en rymdfärd som tema.Den uruppfördes på Kungliga Operan i Stockholm 31 maj 1959. Rymdturism står nu definitivt på tröskeln till förverkligande och rymdverksamheten i Kiruna är viktig för Sveriges möjlighet att vara med i frontlinjen.Här kan naturligtvis etour även bidra med sina turism- kunskaper. Förmodligen hade också Dag Hammarsköld varit nöjd med utvecklingen.Han älskade ju att som turist vandra i den norrländska fjällvärlden. Erik Lindegrens pappa var maskin­ ingenjör – jodå – vid Statens Järnvägar. Och Erik gick på Östersunds högre allmänna läroverk.Han studerade filosofi och litteraturhistoria vid Stockholms högskola.Att han som barn bodde några år i Kiruna, det vill säga i den långt senare livaktiga rymdstaden, var nog knappast skälet till att han valdes till librettoförfattare i Martinssons rymdepos. Som för så många andra författare blev Eriks första bokförslag Mannen utan väg 1940 refuserat – av Bonniers. Då gav han ut en omarbetad version på eget förlag.Den utgåvan blev en kultbok som sedan gavs ut i ny utgåva – av Bonniers 1945. Vi kan knyta ihop säcken med att Erik Lindegren var ledamot av Svenska Akademiens Nobelkommitté 1964–1968. Nu lämnar min parallellklasskamrat i Norra Real, journalisten och repor- tern på svt och tv4, Bo Holmström jordelivet strax före sin 79-årsdag. Han spelade en journalistisk huvud- roll i såväl Norrmalmstorgsdramat 1973 somVästtyska ambassaddramat 1975.Det förstnämnda skulle ge upphov till vad som kom att kallas Stockholmssyndromet. År 2007 till- delades han Stora journalistpriset och 2015 hederspriset Kristallen. Och så var det dags för ett nytt museum i bergrummen på Skepps- holmen. Imponerande! Alltså Lek- saksmuseet.Väl värt ett besök även för pensionärer med barnasinnet i behåll. Inom parentes kan nämnas att berg- rummen under en tid föreslogs bli platsen för Nobel Center. Leksaksmu- seum i bergrummen känns betydligt mer genomtänkt. i Ännu mer museer.Och då blir det mycket nätverk igen. Farfar jobbade ju på Bolinders 1895–1905.Han började samma år som bolaget fyllde 50 år. Jag vill gärna uppleva de historiska vingslagen vilket är möjligt genom att besöka Bolin- dersmuseet, som ligger i Kallhäll. Jag tar med mig kopior på de sidor i farfars dagbok som handlar om tiden vid Bolinders. På museet träffar jag ska- paren av museet Kåre Andersson och överlämnar kopiorna plus en krönika. Han har vänligheten att återgälda med Leksaksmuseet på Skeppsholmen. |©