En kronika

110 resor. Efter avhandlingen skulle det mesta som jag arbetat med fram till dags dato handla om resor.Och nu jämförs min senaste bok med Gulli- vers resor.Det är bara att hoppas att jämförelsen också innebär en succé på bokhandelsdiskarna. i Egentligen började min forsknings- resa på förslag från en person vars liv också handlat om resor.Han föddes i Njurunda 1914 och började tolv år gammal arbeta som busskonduk- tör på linjen Njurunda – Sundsvall. Som sextonåring anställdes han på ic:s bensinstation på Packhusgatan i Sundsvall som biträde för att sköta lager och expedition. Sen fortsatte karriären som direktör för ic/ok Stockholm där han bland annat var engagerad i den civila användningen av det nu högaktuella skyddsrummet i Katarinaberget vid Slussen. Inom parentes har Tomteklubbens ledamot Nisse, alias Lars-Johan Norrby, också varit engagerad i Slussgaraget, men främst från säkerhetssynpunkt.Gara­ get är ju tänkt som bussterminal för bland annat Nacka/Värmdötrafiken efter ombyggnaden av Slussen. s Karriären för min ”mentor” fortsät- ter som chef för Scania-bilar i Stock- holm och därefter som vice vd i sas och verkställande direktör för Linje- flyg.Det var i den positionen som han rekommenderade mig att skriva en trebetygsuppsats om inrikesflyget, ett förslag som till slut ledde till en dok- torsavhandling.Och förslagsställaren reste också till Lund för att närvara vid disputationen.Har jag glömt att berätta vem förslagsställaren var? Det var medvetet för att hålla intresset levande.Han hette Sven Östling. Sven Östling har så vitt jag vet ingen koppling till Leif Östling som långt senare var vd för Scania och idag ordförande i Svenskt Näringsliv. Leif Östling lyckades nu under hösten med konststycket att reta upp åtminstone en halv nation när han i tv skulle förklara varför han hade pla- cerat betydande tillgångar i så kallade skatteparadis.Han menade att han redan betalt så mycket i skatt i Sverige så det fick räcka.Men det som spädde