En kronika

102 sen ber de kvinnliga kontoristerna om att få jobba kvar och skriver ”Vi förutsätter givetvis, att vi även efter äktenskap fullgöra vårt arbete, minst lika gott som före” .De fick avslag. p Arkitekten Ragnar Östberg var pappa till många kända och mindre kända byggnader i Sverige, bland annat Stockholms stadshus En av de mindre kända är väl pressbyråkiosken på Sundsvalls central. Kanske för att den inte finns kvar.Den stod där mellan 1926 och 1953.Den som vill se den på bild kan besöka Pressbyråns museum i Hornsberg. Nu disputerar min medarbetare Sara Nordin från etour i Östersund på avhandlingen Relational Desti- nation Development.Disputationen sker vid Uppsala universitets geogra- fiska institution i en av universitetets äldsta bevarade byggnader – Gusta- vianum.Här finns föreläsningssalar men också ett av Uppsala universitets museer med namnet Gustavianum. Högst upp i huset ligger den kända anatomiska teatern som byggdes på 1660-talet för dissektioner av lik inför publik.Det anses vara ett av de mest originella rum som skapats för under- visning i Sverige.Och skaparen hette Olof Rudbeck d. ä., ofta kallad ett universalgeni och den svenska stor- maktstidens främste vetenskapsman. Vi återkommer till honom i ett annat sammanhang litet senare. I Gustavianums museisamlingar finns bland annat det augsburgska konstskåpet, en mångtusenårig egyp- tisk fartygsmodell, vikingatida fynd, mumier, instrument och andra typer av föremål som berättar om Uppsala universitets historia från grundandet 1477. För 540 år sedan. Saras avhandling handlar om nätverks och klusters betydelse för utvecklingen av turistiska destina- tioner. Självklart är jag på plats vid disputationen. Sara har varit en viktig länk i mitt forskarnätverk och hennes avhandling sätter strålkastarna på effekterna av positiva nätverk. En samhällsvetenskaplig disputation kan, om man så vill, liknas vid en veten- skaplig dissektion inför publik där innehållet i avhandlingen läggs upp på obduktionsbordet för genomlysning av opponent och respondent. a Studieobjekt i Saras avhandling är bland annat destinationen Åre som fick sin första genomgripande injektion på 1880-talet, när järnvägen ”kom till byn”.Det leder osökt över till järnvägstråden. I början på det här kapitlet återgav jag en historia om Albert Einsteins chaufför.Ordet chaufför har vi impor- terat från franskan (chauffeur) och det betyder egentligen eldare eller förare. Eftersom min farfars bröder var eldare och lokförare på järnvägen runt sekelskiftet 1900 kan de åtminstone teoretiskt sägas ha varit chaufförer. De bodde i Östersund och kanske var de med vid invigningen av sträckan Östersund-Åre. Och nu läser jag i morgontidningen att allt fler vill bli lokförare. År 2017! Jo minsann.Man har över åtta sökande på varje plats berättar Myndigheten för yrkeshögskolan.De närmaste tre åren erbjuds närmare 800 personer att lära sig köra tåg. Förarlösa tåg lär allt- så dröja.Men utvecklingen står inte still. En intensiv debatt pågår i Sveri- ges Riksdag om Sverige ska investera i nya höghastighetsbanor för järnvägen. Inget talar för att vi har nått tråds Löpsedlar på Pressbyråns museum. |©