Homo Selficus

68 Nedslag i Mälaren Sällskapet Iduns vintermingel i januari 2019 på Konstnärsklubben (Konstnärshuset) blir inte bara finalen för mig som salongspianist utan också sista framträdandet för den gamla trion från 1950-talet med Lars Johan Norrby, Ulf Karlströmer och undertecknad. Vår konsert skulle egentligen ha framförts vid Iduns musikafton i november förra året men måste då ställas in eftersom jag dagen innan musikaftonen skulle genomgå en ögonopera- tion på St. Eriks ögonsjukhus. Vid Iduns mingel kommer en bekant, professor em Lars Engwall, fram och tackar för musiken samtidigt som han överlämnar en skrift om Tetra Paks grundare Ruben Rausings liv. Det är Lars som är författare till skriften, A Tribute to the Memory of Ruben Rausing 1895-1983 (IVA 2018). Jag läser om en stor entreprenörs liv och verksamhet och hittar naturligtvis nya trådar och nätverk. Ruben fick jobb som trainee 1916 på Sydsvenska Kreditaktiebolaget. Min far började 1916 som trainee på Skandinaviska Kreditaktiebolagets huvudkontor vid Storkyrkobrinken 7 i Gamla stan. Ruben lämnade banken efter några månader. Pappa blev kvar till 1965. Ruben blev miljardär. Pappa fick en traditionell pension. Många andra kända svenskar passerar revy i Rausing-skriften. Bland annat pappan till vår grannfru Charlotte Herlin. Va? Som flicka hette hon Svennilson och hennes pappa var professor i nationalekonomi vid Stockholms högskola. Ingvar Svennilson hade fem döttrar. Den äldsta, Charlotte, gifte sig med juristen på SAF, Lars Herlin. Charlotte och Lars flyttar in som närmaste grannar till oss i radhuslängan på Ekerö. Där föds deras tredje barn, Ingvars barnbarn, Britta 1966, som blir första och bästa lekkamrat med vår son Björn, född samma år. Lars och jag blir tennispartners. Visste då inte att Ingvar Svennilson också tagit studenten i Norra Real. Björn och Britta