Homo Selficus

39 Och så dyker en ny helt färsk tråd upp. Nu på Elisabeths pappas sida. Jag har tidigare nämnt Elisabeths syssling Björn Erik Rosin, journalisten och utrikeskorrespondenten i Paris. Han ursäktade sitt sena svar på ett mejl från Elisabeth med att han varit bortrest. Och den resan passar utmärkt in i det här kapitlet om Finland. Björn Erik gör nu samma resa som Olof Hallman men över hundra år senare och i ett helt annat ärende. Så här skriver Björn Erik: ”Själv har jag precis återkommit till Umeå efter några dagar i Helsingfors. Färja över till Vasa och sedan tåg. Det blev en weekend med lite kultur (som Magritteutställningen och Ateneum) där det roligaste nog var exposén över den finska konstens utveckling under efterkrigsåren och -50- och -60-tal. Annars var ju syftet med resan att träffa Jörn Donner. En gammal bekant lurade med mig på idén om att göra en "riktig" intervju med Donner. Inte om hans privatliv eller relatio- nen till Bergman eller den arrogante finlandssvensken som läxar upp trista svenskar. Utan Donner kulturprofilen, renässansmannen. Han ställde villigt upp och vi satt tre timmar med honom i hans arbetslokal på Norra Kajen, med böcker från golv till tak. Han klagade på sin dåliga hälsa (med fog, han är ju 86 och brottas med bl a lungcancer) och ursäktade sig flera gånger för att han var på så dåligt humör. Det var han nu inte. Mycket korrekt (lätt att ha att göra med, han tillhör den sort som läser sina mail och svarar omedelbart) och intressant och trots ålder och diverse skröpligheter fullt alert där uppe och hela tiden med olika projekt i huvudet, allt från böcker, artiklar, filmer som ska redigeras, och så planer på att åka ut och lägga ut nät.” Apropå nät. Så här skrev jag i inledningen till ”Krönika 5.0”. ” Mitt nya fiskenät samlar nu främst in dagsfärska minnen. Och eftersom en del av det som presenteras i den här skriften ännu inte har inträffat när detta skrivs sträcker sig fisket en bit in i framtiden. Vad som hamnar i nätet är okänt men som alltid kan man, när framtiden väl inträffat, hitta rötter tillbaka i tiden. Ett är säkert. Drar man i de nutida trådarna kommer man förr eller senare att möta personer och händelser som har något oväntat att berätta. Och själva sökandet i sig är en stimulerande bonus.” Det är just det som Björn Eriks resa nu illustrerar. Och att syftet var att träffa en av Finlands mer stridbara debattörer passar väl in i sammanhanget kring den dramatiska finländska frihetskampen. I en artikel i DN av journalisten och fristående kolumnisten Andrev Walden ”saknas” den vanliga accenten över e:t . Samtidigt tycker jag mig minnas att jag sett namnet tidigare utan accent. Jo visst! Det var ju helt nyligen i Mannerheimboken. Och det handlade om Karl Rudolf Walden, en finländsk industriman och militär (1878-1946). Kanske är Andrev och Karl Rudolf släkt?