Homo Selficus

22 Och så får jag ett långt mejl från Bengt Meder. Han producerade min första bok inom ämnet turismvetenskap – Kungar Katastrofer & Kryddor. Några klipp ur Bengts mejl fyller på i musikarkivet. ”Jag har noterat att ett antal av de som fick er förra krönika har svarat genom att ge kompletterande bidrag med anknytning. Jag tänkte inte vara sämre och ger här några historier med viss koppling till det som skrivits. I slutet av 50-talet drabbades Sverige av Skiffeln. Chris Barbers banjoist Lonnie Donnegan var den stora gurun. Jag hade med pappas gamla mandolin fuskat lite i genren med bland andra Anders Linder. Nu fick jag erbjudandet att avlösa Bengt Lindfors - brorsa till Lill - i ett gäng som hette Woodpeckers Skiffel Group. Bengt skulle ägna sig åt sina studier tyckte pappa Lindfors. Hans studier förde honom så småningom som tandläkare till Härnösand. I bandet var också Ingemar Lind, son till legendariska kapellmästaren ”ute blåser sommar- vind - inne spelar William Lind”. Förutom skifflandet så var Ingemar hörd i program som ”ring så spelar vi” där han var den i grammofonarkivet som fixade den önskade musiken. Samtidigt var han i många år speaker till SVTs naturprogram. Vi hade stadiga spelningar i Harlem med Mats Bahr (med toppgage 15:-) som komframochsäg och med Topsy i trappen upp på scen. Mycket resande i Nalenkabaréns turnéer runt landet liksom jippon med VeckoRevyn och ett otal folkparksgigg, frukostklubb nyårs-tv mm. Bland annat deltog vi i TVs tävling om Sveriges bästa skiffelgroup och vann. I finalen mötte vi Arthur Österwalls hus-skiffelband från Sunside, Sverres. Nån hade skvallrat vilken låt Sverres hade valt till finalen. Så pappa William skrev ett bra arr åt oss på samma låt och tursamt nog blev vi lottade att spela före Sverres. Det var inga glada miner i Artur Östervalls team. Det var inga glada miner hos mina föräldrar heller, när man smet iväg på turné och kom hem på morgonkvisten för att sätta sig på en matteskrivning. Men jag fick alla fall stort A i studentmatten. I dag är Camilla arbetskompis med Nisse Engströms barnbarn. (Camilla Boquist är Bengts livskamrat och har ett musikaliskt arv från föräldrarna, sångerskan Kerstin Dahl och pianisten Janne Boquist, min anm.) PS Apropå Norra Real - jag gick där i fyra år innan jag flyttade ut till nybyggda Mörby Läroverk. Och apropå järnväg - min farmors far står staty i Svalöv där han grundade Sveriges första växtförädlingsverksamhet. Han hade även ett finger med i spelet när järnvägen mellan Göteborg och Malmö skapades.” Ja, det här är bara ett axplock av de berättelser som läsarna av ”Krönika 5.0” har levererat. Det kommer fler. Nu får jag också reda på att arkitekten bakom min arbetskollega och vän Mats Engströms fritidshus vid Siljans strand i Dalarna heter Benny Agnas. Mycket riktigt! Benny har musikaliska brorsbarn i kvartetten Agnas Bros med Kasper Agnas - gitarr, Max Agnas - piano, Mauritz Agnas - bas, Konrad Agnas - trummor. Bröderna uppträder då och då på Fasching. Och Konrad fick 2013 Faschings Vänners stipendium.