Homo Selficus

15 Ikonen Ben Webster, tenorsaxofonisten i bland annat Duke Ellingtons orkester, fick jag tillfälle att spela med på jazzklubben Stampen i Gamla stan 1972, året innan han gick bort. Året efter Ben Webster lämnar också Duke Ellington världsscenen. Det var samma år som ABBA gör entré på världsscenen genom vinsten i Eurovisionsschlagerfestivalen i Brighton 1974. Att jag bodde i Brighton/Hove sex veckor hos familjen Kendall tjugo år tidigare, sommaren 1954, har gått världshistorien helt förbi. Altsaxofonisten Charlie ”Bird” Parker spelade aldrig på Stampen. Han hade för länge sedan fått jobb i storbandet ovan molnen när jazzklubben Stampen öppnade 1968. Men Parkers minne manifesteras än idag i skylten ovanför ingången. Stampen Som ett kuriosum kan nämnas att en av Sveriges stora uppfinnare Håkan Lans tillbringade mycket tid som barn på Stampen, närmare bestämt i pantbanken (stampen) som låg i lokalerna och som Håkans pappa drev. Jag nämnde Duke Ellington. Samma dag den 29 april som han fyllde 40 år (1939) fram- trädde han på Konserthuset i Stockholm. Jag var då drygt fem månader gammal. Ett världskrig och trettio år senare föddes vår dotter Christina på Duke Ellingtons 70-årsdag. På Konserthuset 1939 fick Duke motta blommor som överräcktes av unga flickor i vita klänningar. En av flickorna visste då, femton år gammal, ingenting om att hon skulle träffa orkesterledaren igen tjugofyra år senare när hon sjöng för honom i ett svenskt TV-program. Och efter ytterligare tre år skulle hon spela in albumet Serenade to Sweden tillsammans med samme Duke i Paris. Att sångerskan var Alice Babs har naturligtvis alla äldre läsare redan avslöjat.