Homo Reflexus

23 Och att samma brorsons dotter Christina skulle få sin arbetsplats förlagd hit 2018. Och inte heller att brorsonen skulle få Gustaf Lindencrona som konfirmationskamrat 1953. Va? Jo, min konfirmationskamrat Gustaf Lindencronas pappa kom att spela en ytterst hemlig och mycket central roll i Thulehuset under andra världskriget, något som faster Elin inte hade en aning om trots att hon som granne hade Sveriges mest hemliga underrättelsecentral . Att Sveriges statsminister Olof Palme 44 år senare skulle mördas på trottoaren utanför huset, vilket då ägdes av det företag där Olofs pappa var verkställande direktör, är osanno- likt, på gränsen till otroligt. Om denna för Sverige traumatiska händelse fick faster Elin heller aldrig kännedom. Hon gick bort året innan (K s.24-26). Som om inte det här skulle räcka. När Christina promoveras till civilekonom i Stadshuset den 30 september 1995 är det min konfirmationskamrat, universitetets rektor Gustaf Lindencrona, som delar ut insignierna. Christina på stolen bredvid Gustaf Lindencrona På kvällen den 21 januari spelas pjäsen ”Determinism” av Mattias Andersson på Dramaten. När vi är på väg till teatern vet vi inte att föreställningen kommer att avbrytas mitt i. Vad är det som händer? I mörkret kastar sig vår stolsgranne upp, över oss och ut i gången. Vi hinner knappt reagera. Hon ”springer” i panik på våra knän. Varför? Jo i bänk- raden framför får en i publiken ett kraftigt ”epilepsianfall?” med svåra kramper. Ljusen tänds. Pjäsen avbryts. Läkare och ambulans tillkallas. Efter behandling i bänkraden under en halvtimme förs personen ut till ambulansen. Och vad ser jag då? På hans t-shirt står tryckt ”svår@döda”. En illustration till determinism?