Homo Politicus

87 Släkten Skytte mötte vi alldeles nyss på Ekerö, närmare bestämt på Skytteholm. Den gemensamma stamfadern för ätterna Skytte heter Bengt Nilsson (ca 1550–1602). Han var borgmästare i Nyköping och skräddare, också känd som Bengt Schroderus eller Schröder. Att min mormors pappa Anders Nyquist var skräddare i Sävsjö har ingen koppling till Bengt Schröder och inte heller att min farfar Karl Olsson startade tenngjutningsföretaget Schreuder & Olsson på Kungsholmen i Stockholm 1905. En son till Bengt Nilsson var Johan Bengtsson Schroderus, adlad Skytte af Duderhof. Han, ovan nämnde Johan Skytte, var riksråd och lärare åt prins Gustav II Adolf. Han krönte Gustav II Adolf och sammanvigde honom me d Maria Eleonora av Brandenburg. Han blev också kansler för Uppsala universitet, där han inrättade den skytteanska professuren. Till- sammans med professorn och ärkebiskopen Petrus Kenicius grundade han Tartu (Dorpat) universitet. Estlands första och nu största universitet. En annan son till Bengt Nilsson var Lars Bengtsson som adlades med namnet Skytte af Sätra. Han var ståthållare på Stockholms och Uppsala slott och ligger begravd med sin hustru i Storkyrkan i Stockholm. Det var deras dotter Brita Skytte af Sätra som gifte sig med Gotthard Strijk. Britas bror, Lars Skytte af Sätra, konverterade till katolicismen och blev munk i Rom. Det var nog inget som uppskattades av Petrus Kenicius som föddes i Baggböle i Umeå lands- församling (1555–1636). Han blev 1587 professor vid Johan III:s högskola, Collegium Stockholmense, men vägrade att godkänna Johan III:s liturgi varför han dömdes till ett kortare fängelsestraff. Nä r Uppsala universitet återinvigs 1593 utses Kenicius till teologie professor med ansvar för undervisning och forskning i Nya testamentets exegetik. Lustigt nog dyker en professor i Gamla testamentets exegetik 400 år senare upp vid Uppsala universitet i nästa kapitel. Namnet Kenicius, tidigare Peter Königsson, är en latinisering av faderns förnamn Könik eller König. Min parallellklasskamrat i Norra Real och reskamrat till England sommaren 1955 hette Jan König. Om hans förfader 400 år tidigare var ärkebiskop vet jag inte. Det sa han inget om. Vad jag däremot vet är att vi i London bevistade en jazzklubb. Jag traskade fram till orkestern och frågade om dom kunde spela Nights at the Turntable . Nej tyvärr, blev svaret. Låten, komponerad av Gerry Mulligan och inspelad 1952 på LP med Mulligans Quartet (Chet Baker trumpet, Gerry Mulligan barytonsaxofon, Joe Mondragon bas och Larry Bunker trummor) lyssnade jag flitigt på vid den här tiden. Det gjorde även Lasse Åberg. (s. 57) När vi ändå är inne på jazzmusik kan jag göra ett lappkast till Hans Lindskog, vars farmors far vi ju letar efter. Hans har spelat trummor i både Jazz Doctors och Sveriges Jazzband. Just när jag strax före nyår googlar på Sveriges Jazzband kommer ett pling i Elisabeths mobiltelefon. Oj, vilket sammanträffande. “ Gösta Linderholm är död.” Han var ju klari- nettist och sångare i Jazz Doctors (bildat 1960) och Sveriges Jazzband (bildat 1969). Då han i början av 1970-talet satsade på en egen karriär som vissångare och sångtextförfattare ersattes han i Sveriges Jazzband av Erling Ribbing på klarinett och saxofon. So what?