Homo Politicus

69 Nu dyker en tråd upp igen. Tre år efter Bengt Ohlsons frånfälle arrangerade jag som gäst- professor en konferens vid Södertörns högskola för invigning av ett forskningscentrum inom ämnet turismforskning (K s. 229) . Och vem var inledningstalare vid konferensen? Jo, högskolans rektor Per Thullberg (en av de två som skrev Bengt Ohlsons dödsruna). Program vid invigning av forskningscentret 11 december 2001 För att få variation i läsupplevelserna laddar vi med olika böcker under sagostunden till kaffet. Ofta på rekommendation från goda vänner. Nu hör vännen och orkestermedlemmen från Amerikakryssningen 1965, Gunnar Palm, av sig och öser beröm över en nyutkommen biografi över Olle Adolphson. Den måste vi läsa. Samtidigt berättar han en märklig histo- ria. Författaren till Adolphsonbiografin heter Jan Malmborg och eftersom Gunnar blir så entu- siasmerad av boken tar han reda på telefonnumret till författaren och ringer upp. Jan Malmborg svarar personen i andra änden av tråden. Ja hej, säger Gunnar, jag har just läst din biografi över Olle Adolphson och måste ringa upp för att tacka och berömma dig för den otroligt intressanta och välskrivna biografin. Tack, svarar Jan Malmborg men jag har inte skrivit boken. Det måste vara en namne till mig. Hoppsan. Men det var trevligt att du ringde upp för då kan jag berätta en historia för dig. Va kul! Jo, så här var det. Jag hade varit på en fest inne i centrala Stockholm och tog en taxi hem till söder. På den tiden kunde man betala med check och skriva under med sitt namn. Och så fick man tillbaka ett skrivet kvitto underskrivet av taxichauffören. Jag överlämnade checken med namnteckningen Jan Malmborg och fick tillbaka kvittot – underskrivet med – Va! – Jan Malmborg. Men inte heller taxichauffören var författaren utan en annan namne. Märkligt, eller hur?