Homo Politicus

68 Romanen bygger på en verklig historia där en grupp starkt religiösa människor från Nås i Dalarna, lämnar Sverige för att emigrera till det Heliga landet. Och där invänta Kristus återkomst. Året var 1896. De som valde att resa sålde allt de ägde och överlämnade intäk- terna till den gemensamma kassan. Kolonin i Jerusalem arbetade med att ge hjälp till sjuka och fattiga. Inom själva kolonin rådde dock stränga regler och sjukvård var förbjudet då tron allena skulle vara läkare. Detta kombinerat med det ovana klimatet i det nya landet ledde till att många av de svenska utvandrarna avled. På 1920-talet upplöstes kolonin. Som gymnasist funderade jag en hel del på det jordiska och övernaturliga. Bland annat blir romanen Jerusalem ämnet för en uppsats i sista ring i Norra Real. En anledning var säkert inspiration från min lärare i Svenska språket och litteraturen Bengt Ohlson. Mitt bästa ämne i studentbetyget (efter Musik) blir också Svenska språket och litteraturen. När jag nu 2020 går in på nätet för att ta reda på mer om Bengt Ohlson hittar jag en döds- runa från 1998. Jag återger den i sin helhet eftersom han betydde så mycket för mitt intres- se för litteratur och historia. Och jag instämmer till fullo i beskrivningen av Bengt Ohlsons personlighet och gärning. PUBLICERAD 1998-01-14 Dela på Facebook Dela p å Twitter Tipsa om artikel Skolreformator och historielärare. Lektor Bengt Ohlson, Sollentuna, har avlidit 77 år gammal. Bengt Ohlson föddes och växte upp i Stockholm. Han studerade vid Uppsala universitet och tog fil lic-examen i historia där. Efter beredskapen inledde han sin lärartjänst och erhöll 1957 ett lektorat vid Beskowska skolan i Stockholm. Han tjänstgjorde även vid Norra real. Hans undervisnings- ämnen var historia, svenska och filosofi. Bengt Ohlson fick sin vetenskapliga skolning vid historiska seminariet vid Uppsala universitet under professor Erik Lönnroths ledning. Som en röd tråd genom hans livsgärning gick en strävan efter att knyta skola, högskola och universitet nära samman. Han hade rykte om sig att ställa stora krav på sina elever och studenter, vilket kunde missupp- fattas som att han stod för en traditionell, auktoritär lärarroll med en konservativ kunskapssyn. Inget kan vara mer felaktigt. Vi som hade förmånen att följa honom nära såg i stället en radikal. Han bejakade skolans demokratisering och såg med sin liberala grundsyn positivt på att skolan och högskolan öppnades för allt större grupper av elever och studenter. Han erhöll 1995 Kungliga Vitterhetsakademiens pedagogiska pris för sina insatser för historie- ämnet. Lars Claesson, Metodiklektor, lärarhögskolan i Stockholm Per Thullberg, Rektor, Södertörns högskola