Homo Politicus

67 Att Selma Lagerlöfs skrivarlya, där hon skapade mycket av den litteratur som skulle leda fram till Nobelpriset, hette Bengtsarvet har varken med Bengt Westerberg eller mig att göra. Om någon undrade. Men tillbaka till Selmas intresse för myter och religion. I sin examensskrivning vid Högre Lärarinneseminariet kallar hon teatern för “Guds predikstol”. Och många av berättelserna i hennes litterära verk skulle bli både teater och film. För att samla stoff till sitt skrivande reste hon en hel del. Bland annat till Jerusalem, den heligaste staden inom kristendomen. På den resan stannade hon någon tid i Rom, centrum för den katolska kyrkan, och bodde då i klostret vid Piazza Farnese, Birgittahuset. Där hade det då enda svenska helgonet Heliga Birgitta bott på 1300-talet. År 2016 helgonförklarades Sveriges andra helgon Elisabeth Hesselblad (1870–1957). Hon flyttade in i Birgittahuset sju år efter att Selma rest vidare till Jerusalem. Att min student- grupp bodde i klostret några dagar sommaren 1956, året innan Elisabeth Hesselblads him- melsfärd, har nog inte någon mer framträdande plats i klostrets gästbok. Birgittahuset i Rom Det var den 11 januari 1896 som Selma lämnade Rom, för vidare färd mot Jerusalem i Palestina; märkligt nog samma dag som min pappa lämnade sin niomånaders hemvist i mammas mage för att för första gången se dagens ljus i Stockholm; samma år som Alfred Nobel somnade in i San Remo. Då visste varken Alfred eller Selma att hon tretton år senare skulle motta det ännu inte instiftade Nobelpriset i litteratur. 1901–1902 ges romanen Jerusalem ut i två delar. Den fick fina recensioner. Kritikern och författaren Oscar Levertin hyllar boken i Svenska Dagbladet, där han kallar Jerusalem för ”ett af de finaste och djupaste människoskildringar på svenskt språk, och den tål vid att jämföras med det bästa i samma art också på världstungomålen”. (Palm 2019, s. 308)