Homo Politicus

121 Samtidigt som Trump vägrar att delta vid den traditionella överlämningen av makten till valets vinnare, nominerar både en sverigedemokratisk och kristdemokratisk riksdagsleda- mot Trump till Nobels fredspris. Jösses! När Trump ställs inför riksrätt. För andra gången! Det är han ensam om bland USA:s presidenter sedan 1789. Något som förvånar åtminstone mig är att dagens ledare för Sverigedemokraterna betygar att de tar avstånd från det parti som man en gång gick in i och stöttade. Och påstår att de nazistiska och fascistiska rötterna nu är utrotade. Det gamla partiet har tvättats rent från sina högerextremistiska idéer. Hokus Pokus! “Sverigedemokraterna bildades 6 februar i 1988 i Stockholm. Bland partiets grundare och tidiga medlemmar fanns flera personer tidigare verksamma i högerextrema oc h rasistiska partier och organisationer som Framstegspartiet, Sverigepartiet och Bevara Sverige Svenskt" . (Wikipedia) Frågan blir varför man inte från början bildade ett nytt parti, i likhet med till exempel Miljöpartiet 1981 och Ny Demokrati 1991. Och då med egna värderingar som grund istället för att bygga vidare på en grund som man inte tror på. Det är ju ärligt att tydligt förklara för dem som har planer på att stödja partiet vad som skiljer det nuvarande partiets värdegrund från det ursprungliga. Mattias Karlsson berättar i söndagsintervjun i Sveriges Radio den 15 november 2020 att han 1994 läste Sverigedemokraternas partiprogram och tyckte det lät bra. Han beslöt sig för att deltaga i ett möte som partiet arrangerade. Men mötet med andra sverigedemokrater blev inte vad han väntat sig. Han blev besviken. Det som stod skrivet i programmet stämde inte överens med partimedlemmarnas uppträdande på mötet. Ilskna och obalanserade del- tagare, fulla av nedsättande omdömen och föraktfulla kommentarer om andra grupper i samhället, skapade en fientlig stämning. Den här beskrivningen visar i blixtbelysning hur antidemokratiska krafter döljer sitt rätta jag i offentliga sammanhang samtidigt som man internt exponerar sitt verkliga ansikte. Mattias berättar vidare att han, innan han drogs till den högernationalistiska ideologin, sympatiserat med vänsterradikalism. Det är heller inte ovanligt, utan bekräftar att extre- mistiska ideologier som kommunism och fascism har en gemensam nämnare i en anti- demokratisk verklighetsuppfattning. Enligt Karlsson, numera chef på tankesmedjan Oikos, bör kulturen vara styrande för politi- ken. På frågan hur en sverigedemokratisk kulturpolitik skulle kunna se ut menar Mattias att varpa, stångstörtning, lekar och folkdans står högt på listan. Helst några hundra år gamla genuint svenska seder. (K5 s. 159) Namnet på Karlssons nya tankesmedja som ska vidareutveckla och arbeta för mer svenska seder i kulturen är märkligt nog inte särskilt svenskt. Ett svenskt namn kanske inte låter lika fint som ett grekiskt när den sverigedemokratiska politiken ska söka inträde i den mer vetenskapliga och objektiva svenska världen. Tankesmedjans namn, det grekiska ordet Oikos, är ju rena latinet för gemene svensk. Hade inte exempelvis Ragnarök varit ett mer passande namn på en genuint svensk högerkonservativ tankesmedja?