Homo Politicus

12 På Ekerö kyrkogård Topsy Lindblom Gustaf "Topsy" Lindblom (1891–1960) drev danspalatset Nalen åren 1934–1960. Han var också en framgångsrik friidrottare (vann guld i tresteg vid sommar-OS 1912 i Stockholm), idrottsledare och redaktionschef för Idrottsbladet. Många bisarra åsikter framfördes i den livliga debatten före och under andra världskriget. Det fanns debattörer som rekommenderade motåtgärder mot ”moralupplösningen” genom ”en organisation i stil med Hitlerjugend men givetvis med svenskt program” . (Dansbaneeländet s. 87) För att råda bot på eländet bildas 1939 års Ungdomsvårdskommitté . Den får i uppgift att studera ungdomsbrottsligheten samt granska det ungdomliga nöjeslivet. Sekreterare i kommittén blir socialsekreteraren i Svenska Kyrkans Diakonistyrelse Allan Svantesson (1909–1969). Svantesson publicerar våren 1941 två stridsskrifter på kyrkans bokförlag med titlarna Ungdomens fiende nr 1, den offentliga moderna dansen och Undergång eller upprensning? Nöjesindustri, idealitet, ungdomsråd . När jag sommaren 2020 läser boken Dansbaneeländet (förf. Jonas Frykman, professor emeri- tus i etnologi vid Lunds universitet) får jag en aha-upplevelse. Allan Svantesson visar sig vara – just det – min doppräst 1939! (Kyrkoherde Allan Svantessons arkiv SE/ULA/10680) Söndagen den 15 januari 1939 hade Allan Svantesson naturligtvis ingen aning om att den baby som han döpte skulle ägna betydande tid och intresse åt just det som Allan varnade för – jazzmusik till dans. Och babyn var lika ovetande om att han vid 26 års ålder skulle möta sin blivande livspartner i vadå? En danslokal i universitetets kårhus. Så här skriver jag i den första krönikan: ”Står utanför entrén och är tveksam till om jag ska gå in. Då kommer en flicka ut från damtoa- letten och går upp för trappan mot danslokalen. Tveksamheten byts snabbt ut mot beslutsamhet. Den kvällen avgjorde mycket av mitt fortsatta liv. Det skulle bli början på ett livslångt äktenskap med Elisabeth, vilket naturligtvis ingen av oss hade en aning om. Några år senare närmare be- stämt 24 maj 1968 skulle kårhuset ockuperas, inte av danslystna ungdomar utan av sympatisörer till politiska diktatorer som Stalin, Mao och Pol Pot. Jag föredrar danslystna ungdomar.” (K s. 121)